Återkommande larmrapporter i media ger en bild av en äldreomsorg som går på knäna. De många goda exempel som finns saknar samma nyhetsvärde och utelämnas nästan helt, säger Barbro Westerholm, riksdagsledamot för Liberalerna med stort engagemang för äldrefrågor.

Hon menar att resultatet blir en orättvis bild av hur äldreomsorgen fungerar idag. 

Visst finns stora problem inom äldreomsorgen, på såväl politisk nivå som i det dagliga arbetet

– Jag har mött många mycket kompetenta verksamhetsledare som har förstått vad det innebär att bygga upp en inte bara värdeskapande omsorg för de åldersrika brukarna, utan också en välfungerande arbetsmiljö för personal. 

Hon saknar rapporteringen från dem också, så att bilden av hur det fungerar i den svenska äldreomsorgen nyanseras något.

– Visst finns stora problem inom äldreomsorgen, på såväl politisk nivå som i det dagliga arbetet. Det finns många åldersrika, som jag kallar dem, som lever långt ifrån ett bra liv. 

Utbildning viktigt

Barbro Westerholm menar att bristerna ofta skylls på pengar och fördelning av budget, när det i själva verket är en ledarskapsfråga.

– Bra äldreomsorg kräver goda ledare, inte nödvändigtvis mer pengar. Vi måste investera i kvalitet i både den privata och offentliga äldreomsorgen. Att ge äldreomsorgens chefer goda förutsättningar att vara ledare är en viktig del i detta.

Utbildning är överhuvudtaget viktigt för att attrahera fler att söka sig till en bransch som brottats med personalbrist under decennier.

Bra äldreomsorg kräver goda ledare, inte nödvändigtvis mer pengar

– Satsa på ledarskapsutbildning, utbildning av undersköterskor, demenssköterskor och fritidspersonal som kan göra vardagen för åldersrika meningsfull, menar Barbro Westerholm.

Årsrika människors boende har varit en politisk fråga under många år där det setts som en helgd att låta äldersrika bo kvar i sitt gamla hem till livet sista dag. Det har funnits en myt eller kanske en önskedröm hos politiker ansvariga för finanserna att alla äldre vill bo kvar i det gamla hemmet intill livets sista dag.

– Det är en kollektivistisk syn och vi måste inse att människor åldras med olika behov och önskemål, säger Barbro Westerholm och fortsätter:

– Helt klart behövs fler vård – och omsorgsboenden (särskilda boenden) på en del ställen, men de är till för dem som är så sjuka att de behöver vård och omsorg dygnet runt. Det många egentligen vill ha är trygghetsboende där de kan få stöd men även en social kontext de annars saknar. Många är alldeles för friska för att flytta till vård- och omsorgsboende, så varför ska vi då hänvisa dem dit?

Samverkan en nyckelfråga

Så kallade trygghetsboenden kräver inte biståndsbedömning utan bygger på frivillighet och består av egen lägenhet, möjlighet att äta tillsammans och tillgång till husvärd. Det kommunala självbestämmandet gör att kommunerna själva måste klara av att undanröja hinder och därmed underlätta för privata initiativ för att kunna producera fler trygghetsboenden.

Oavsett om man är en frisk eller sjuk årsrik person ska man kunna välja hur och var man vill bo

Civilsamhället, ideella organisationer, privatpersoner och näringsliv måste involveras i processen tillsammans med stat och kommun. Först då kan det skapas långsiktiga kvalitetslösningar. Barbro Westerholm är klar med vad hon anser är viktigt i frågan, nämligen de åldersrikas rätt till självbestämmande.

– Oavsett om man är en frisk eller sjuk årsrik person ska man kunna välja hur och var man vill bo, och vad man vill ska fylla ens dagar. Det är inget som politiker eller biståndshandläggare ska tycka till om, avslutar Barbro Westerholm.