Hon var tacksam över att vi kom, men vi behövde sällan ge extra sprutor. ”Nu när doktorn och systern är här, har jag inte ont”, sa hon generat vid flera tillfällen. Var hennes smärta inbillad? Eller hände något med smärtan när hon fick besök?

Idag vet vi mycket mer om hur kropp och själ hänger ihop.

För 20 år sedan skulle nog många ha sagt att ensamhet är jobbigt på ett socialt plan, men inget som påverkar kroppen. Idag vet vi mycket mer om hur kropp och själ hänger ihop, tack vare den utvecklingsbiologiska forskningen. För 100 000 år sedan när våra förfäder levde på savannen, var hoten av fysisk natur. Risken att bli dödad av ett rovdjur eller av fiender var påtaglig. Men när människan lärde sig att hålla ihop i grupp, fick hon en stark överlevnadsfördel. En människa klarar inte av ett lejon, men en grupp människor utrustade med käppar och stenar kan känna sig trygga.

 

Hjärnan belönar gemenskap

 

Våra hjärnor vill att vi skall överleva! Därför skapar hjärnan belöningssystem och varningssystem för att styra våra beteenden. När vi ägnar oss åt gemenskap oavsett om det är i en parrelation, vid ett middagsbord eller i ett körsammanhang, badar våra hjärnor i substanser som lugn-och-ro hormonet oxytocin, i endorfiner och i dopamin. Vi mår bra och vill ha mer av det.

 

Det är viktigt att ingå i sociala sammanhang, hjärnan belönar gemenskap. Foto: Unsplash
 

Hjärnan varnar för ensamhet

 

Men hjärnan har också skapat varningssystem. När vi avlägsnar oss från ”gruppen” tror hjärnan fortfarande att vi är i fara och frisätter stresshormoner som får oss att känna oro, stress och ångest, till den grad att vi letar oss tillbaka till gruppen. Samtidigt aktiveras också hjärnans smärtsystem: Vi känner helt enkelt mer smärta när vi är ensamma. Kvinnans smärtor i det inledande fallet var inte inbillade. Att det verkligen förhåller sig så, finns idag väl beskrivet i hjärnfunktionsstudier som gjorts med funktionell magnetröntgenkamera.

Men ensamheten åstadkommer inte bara smärta.

Men ensamheten åstadkommer inte bara smärta. Som jag beskriver i min populärvetenskapliga bok ”Att höra till”, lever i idag en ny värld men våra gener är gamla: Vid ensamhet frisätter vi fortfarande stresshormoner, vilket kan ge upphov till både hjärt- och kärlsjukdomar. I vetenskapliga studier jämförs hälsorisken för långvarig ensamhet med 15 cigarretters rökning per dag. Ensamheten anses också vara orsaken till ökad risk för glömska och demensutveckling.

Med den kunskap vi har idag, borde både vård och omsorg kunna planeras så att färre kände sig ensamma. Det skulle ge hälsovinster och öka välbefinnandet. Men det finns också en lärdom att dra på det personliga planet, oavsett om man är frisk eller sjuk: Människan är gjord för gemenskap och mår bra av det. Ensam är sällan stark.