– Jag tyckte väldigt mycket om det, men vid sidan av mina studier så sjöng jag även i skolans kör. Musiken gav mig en stor glädje och fanns alltid med mig. Vid 12 års ålder blev jag antagen till en större kör. Det kändes helt fantastiskt att musiken fick ett större utrymme i mitt liv, men jag fortsatte att studera mina naturvetenskapliga ämnen.

Det var en hård väg men samtidigt har det gett mig mycket glädje

När hon var 20 år gammal tog hon sin examen inom matematik och kemi. Efter det blev hon antagen som elev på Juilliard musikskola, fick ett stipendium och bestämde sig för att flytta till New York. Jennie Tourel blev hennes enda lärare och hennes stora inspiration.

– Det var i New York som min karriär började. Dock skedde det inte i en raketfart, det krävde mycket jobb och engagemang. Det var en hård väg men samtidigt har det gett mig mycket glädje. Hade jag inte valt att satsa på musiken så hade den ändå funnits kvar i mitt liv. Kanske hade jag fortsatt att sjunga i kör eller som amatör. Att sjunga är för mig en sensationell känsla, det tyckte jag redan som ung. Jag klarar mig inte utan musik. Människor behöver musik och konst i deras liv, det är en språkform, en kommunikation med våra känslor.

Ingen kan göra allt men alla kan bidra med något

Barbara Hendricks växte upp i ett segregerat Amerika. Hon bevittnade uppkomsten av Martin Luther Kings medborgarrörelse och blev väldigt inspirerad av tanken på vad varje enskild medborgare kan göra för skillnad.

Dagens värld är inte den värld det var tänkt att våra barn skulle få ärva

– Precis som resten av min generation blev jag engagerad av kriget i Vietnam och kvinnors rättigheter. Det var en inspirerande tid. Vi kände att vi kunde förändra världen.

Men dagens värld är inte den värld det var tänkt att våra barn skulle få ärva. Barbara menar att det inte är lätt att förändra världen, men man måste fortsätta kämpa. Som medborgare i ett land har du inte bara rättigheter utan även ett ansvar.

– Det är ingen som har ett enkelt liv, men min generation har haft det ganska bra. Vi har inte upplevt några större katastrofer som krig, terrorism och aids. Det var inte svårt att få jobb efter avslutad utbildning. Därför ännu större anledning att vi ska kämpa för våra barns framtid. Vi kan inte rädda världen på egen hand, men vi måste göra något.

Engagemang i världspolitiken

År 1987 blev Barbara tillfrågad av UNHCR om hon ville engagera sig som deras goodwillambassadör i flyktingfrågor. Arbetet skulle pågå i ett år, men hon är fortfarande väldigt aktiv och 2002 blev hon utsedd till UNHCRs Honorary Lifetime Goodwill Ambassador.

Många känner en stor frustration

– Kvinnor och barn är de mest utsatta och det är på grund av dem jag har fortsatt mitt arbete. De är en stor inspiration. När jag tittar mig i spegeln så ser jag deras ansikten. Då inser jag att mitt arbete måste fortsätta. De kan inte säga nej, hur ska jag då kunna göra det? Så jag fortsätter kämpa på med det jag har och det jag kan.

Många känner en stor frustration idag när de ser vad som händer i vår omvärld. Det är lätt att tänka att man inte har någon påverkan och ger upp. Men alla kan göra något.

– Utgå från vad du har och vad du kan, det räcker många gånger. Vi kan inte vänta på att det ska dyka upp någon ledare som ska ta tag i problemen utan var och en kan göra något. Vi bor i en fri och fredlig del av världen, vi kommer alltid att ha något att klaga på men ingen av oss går och lägger oss på kvällen med en rädsla för sitt eget och deras barns liv. Alltför många får inte uppleva den tryggheten idag.